En glad pensionär?
Nyss fick man det där förbaskade orangefärgade kuvertet i brevlådan. Ni vet det där som handlar om ens pension. Jag blir bara så arg varje gång jag får det. Jag är av den inställningen att jag aldrig kommer att få ta pension. Jag kommer helt enkelt inte att ha råd. Allt blir ju bara sämre och sämre. Det spelar ingen roll att folk har jobbat och slitit hela livet. När dom blir gamla och utslitna så finns det ju inga pengar åt dom ändå. Detta är något som jag har räknat ut för länge sen. Därför har jag inte heller skaffat mig någon privat pensionsförsäkring. Det är bara svammel alltihop!
Man kan visst göra en massa prognoser på vad man ska få ut i pension när man slutar arbeta. Vad är det för vits med detta undrar jag? Det som gäller nu gäller väl knappast om tio eller tjugo år? Jag blir bara så leds på allt det här. Som jag tidigare sa: Svammel! Den här bloggen kallar jag för pensionsbloggen. Jag känner mig nämligen så irriterad över detta så jag måste hitta ett sätt att bearbeta eländet. Jag tänkte att jag kan göra det via en blogg. Här kan jag skriva om alla mina funderingar. Sen kan ju ni som läser detta säga vad ni anser i frågan. Tycker ni som jag eller tycker ni kanske tvärtom?
Alla ser väl på detta på sitt sätt. Jag kände dock att måttet börjar vara rågat nu när den där stroppen Reinfeldt pratar om att jobba till 75. Nån jäkla måtta får det väl för guds skull ändå vara. Jag undrar hur många av våra politiker som behöver jobba till 75??? En sak är säker och det är att det snart inte finns några glada pensionärer kvar. Hemska tanke!
